Om att gå och handla… Del 1
Kategori: Allmänt
Livet här i Kristinehamn rullar på i sitt sävliga tempo. Ingen har direkt bråttom någonstans. ALLT går i ultrarapid. Om man så ska handla på ICA Maxi så går det trögt. Ännu värre är det att handla på Coop Forum. Faktiskt så är det lite av en antropologisk expedition att bege sig till Coop Forum i Kristinehamn. Redan innan man kommer in i Coop Forum så slås man av avsaknaden utav jäkt och hets, för alla normala Kristinehamnare vill säga. Som en rabies smittad råtta på crack i en väldigt liten bur blir jag mest frustrerad, irriterad och stressad över att allt tar så otroligt låååång tid...
I Kristinehamn är det inte en ovanlig företeelse att folk sitter kvar i bilen och väntar. När jag stressar över parkeringsplatsen släpandes på en yr hund som flänger runt i sitt koppel och barn slåss med varandra noterar jag ofta folk som sitter i en bil. Ofta läsandes en tidning, eller så –ja, jag har ingen aning om vad de gör. Men folk går helt enkelt in och handlar medan deras respektive är kvar i den parkerade bilen. Detta är kanske inte förvånande om man bara snabbt ska in och vända men kom ihåg att inget går snabbt här i Värmland. Och Coop Forum är en slags sävlighetens Mecka där allt garanterat tar låång tid.
Jag knyter fast Sixten vid ett stuprör för att stå och yla och gnöla mot alla förbipasserande. Noterar man den vanliga ”trängseln” för gå in. Coop har nämligen en stor tvåvingad automatisk karuselldörr, eller som jag brukar kalla den ZOMBIESNURRAN! Ja, i ärlighetens namn vet jag inte om den går långsammare än vanliga roterande dörrar men det upplevs onekligen så. Jag misstänker att den är nedtrimmad. Det är så fiffigt konstruerat och arrangerat att den faktiskt klarar av att kreera en kö utav bara en enda enkel individ.
Utöver detta är den anpassad för att den mest stapplande, halta, lytta och motoriskt dysfunktionella ska kunna hinna ta sig igenom. Det får till följd att även den något långsamme, stressfria, rollatorframskjutande pensionären drastiskt behöver slå av på sin sengångarhastighet ner till något som mest kan jämföras med tempot hos en överkörd snigel.
Väl inne i snurran tar man långsamma små kliv. Troligen är detta väl genomtänkt så att man ska acklimatiseras till tempot, eller rättare avsaknaden av tempo. Man ska helt enkelt zombiefieras för att komma i stämning och harmoni med atmosfären inuti! Zombiesnurran är så långsam att även Kristinehamnsborna själva ofta försöka ”smita in” i den lite, lite för sent. Detta mina vänner bestraffas obönhörligen med det klassiska dova dunket när den stannar. Med ett till dunk så startar den igen efter ca 3 sekunder, så lååååångsamt.
Tyvärr fungerar inte zombiefierings processen på mig. Ännu värre är att den har en direkt motsatt inverkan på genetiska avkomma. Den rent av speedar ungarna som ett nytt hysteriskt uppåttjack. Det är händer något speciellt med mina gnälliga barn som knappt kan gå 10 m själva eller ens klarar av att ta sig ur vagnen för egen maskin. Så fort man saktar ner vagnen vid zombiesnurran så kastar de sig ur vagnen på en hundradels sekund. Sedan ska det SPRINGAS! Med fördel vrålandes ”SJÄLV!”
Egentligen kommer detta knappast som någon överraskning. Alla föräldrar vet att små, slutna spegel/glas försedda utrymmen är speciellt lekdesignade för barn.[1] Troligen av någon übersadist från det forna tredje riket. Jag kan se mannen framför mig utbristandes:
”Jaa, ich bist torterare åt SS och trivs med det. Men min verkliga passion undt mitt arv till eftervärlden kommer att plåga menschen i tusentals jahren. MUAH, HA, HA, HA!”
Eftersom dörrarna roterar så långsamt har barnen gott om tid att utforska alla tänkbara delar. Golvet som har djupa cirkulära skrapmärken efter grus är nästan hypnotiska och oemotståndliga för små barnfingrar. Den klassiska leken springa runt, runt, runt och runt är ju alltid kul var det än är och den passar särdeles utmärkt i trånga utrymmen. Bäst är ju allt detta i kombination med att gå nära/peta på väggarna (det blir ju så fina märken efter fingrar på glas) varvid hela jävla snurran stannar!
Barnen uppskattar verkligen pausen eftersom det ger dem längre tid i denna utav satan konstruerade och uppbyggda pedagogiska lekmiljö. Man får extra tid att hitta på något mera. I den alltid lika populära och tillfredsställande leken ”frustrera pappa/mamma” kan man ibland behöva ytterligare tid för att få fram den där blodådran i pannan, eller göra något en gång till innan förälderns ansikte skiftar färg till där fiiiiina blåröda nyansen.
I ärlighetens namn så finns det faktiskt något som jag tror ska vara en speciell handikappingång vid sidan om. Men om man någonsin har försökt använda den med barnvagn, vilda, skrikande ungar och en hund som står och ylar utanför så upptäcker man snart att det nog är omöjligt för en normal rullstolsbunden individ att faktiskt ta sig in den vägen. Orkar bara inte beskriva den och alla konstruktionsmissar med den just nu. Den är ett eget kapitel för sig…
Efter vad som upplevs som en halv eon (ca 15 -25 sekunder beroende på hur många ”oavsiktliga” stopp det blir) i zombiesnurran slussas man slutligen ut i en korridor, lobby eller vad man nu ska benämna det. Coop härbärgerar nämligen flera affärer och är ett slags semishoppingcentrum.
De lyxiga och inbjudande butikerna i detta sävlighetens och kvasisocialistiska offerplats till Mammon är:
affection och manssion Två affärer i en butik (en allt ofta förekommande trend här i trakten) som specialiserar sig på kosmetika och köksattiraljer.
Papaya Kök och Café En något udda lunchrestaurang som inte verkar utlova några positiva gastronomiska upplevelser.
Team Sportia i samarbete med Arvids Cykel & Mopedservice Sportbutik som har ”merge:at” med en cykelaffär (två affärer i ett konceptet).
Kronans droghandel Ett nyöppnat apotek vars personal ännu inte har uppnått riktigt samma liknöjdhet som övriga butiker.
Ska uppdatera med bilder och forsättning senare...
[1] Vet inte om detta fenomen har undersökts från en mer vetenskapligt synvinkel men troligen finns det material för många avhandlingar. Exempel på inspirerande och pedagogiskt utformade miljöer av sadistiska barnlösa arkitekter som inbjuder till lek är; allehanda ingångar med automatiska dörrar, hissar (glas, speglar och konstiga räcken att gymnastisera med eller klättra i, för att inte tala om KNAPPAR som kan LYSA!), men värst av alla är ju ändå ”offentliga” toaletter. Dessa utgör ett veritabelt leksmörgåsbord för barnfingrar med allehanda fiffiga attiraljer, toapapper, handtorkar, soppåsar, kranar, speglar, handikapputrustning, larmknappar, toaborstar med kopp, intorkade fekalieprickar överallt, som behöver liksom petas bort med fingernaglarna, eller tungan när de är i den åldern. Slutligen det där idiotiska låshandtaget som man bara trycker ned för att öppna och som bara är en oemotståndlig lockelse för barn att trycka ned, speciellt när en förälder sitter och gör nr2.
