theian.blogg.se

Jag är en man som har varit med lite och sett mina bästa dagar, jag är ingen asläcker brud i 20-årsåldern. Därför ser jag saker ur ett annat perspektiv. Min blogg kommer att handla om mig och mitt liv som arbetslös hemmapappa i en liten stad i Värmland. Dags för lite diskbänksrealism…

Trappräcket..

Kategori: Huset

För någon dag sedan stack frun ut till hästen på morgonen och jag skulle ”bara” tvätta av trappräcket. Hade behandlat med ”prick-fri” för att få bort äcklet som satt där.

Normalt på Beijer i stan så kan ingen någonting. De har den typiska lätta otrevligheten och nonchalansen som kännetecknar nästan all personal i affärerna häromkring. Just Beijer är osedvanligt bra på att vara otrevliga. Dessutom kan ingen något. Jag vet inte hur många gånger jag har köat till informationen. När man efter 10-15 min äntligen får prata med någon som inte är en form av PRAO-elev eller så tittar de på mig med en glansartad blick och utstöter;

”Nääee, de â inge vi har.”

Om man sedan är så påstridig så att man undrar om vart man kan få tag på det, eller om det går att beställa svarar de:

”Du, de kanske finns att bestâlla på näté.”

Och med det menar de att man ska gå hem och beställa det själv. Så vi brukar säga;

” Fråga någon som vet, fråga inte Beijer.”

För en gångs skull fanns det någon som visste något på Beijer. Blev helt konfys! Det var en kille från JAPE, som visste, och berättade hur man skulle använda deras produkter! Inte något man är van vid här i stan. Detta märktes tydligt av folksamlingen som växte kring honom.

Men han var ingen försäljare, utan skulle bara fylla på deras produkter. Efter en stund fick han en flackande, stressartad blick när fler samlades och fler frågade hur man fick bort prickar från fasader och mossa från tak. Hur man skulle göra med deras målartvätt. Det blev en riktig kö och snart kom även frågor om vart ditt o datt finns. Stackars sate.

Så jag köpte prick-fri och underhållstvätt och penslade på I prick-fri på trappräcket för en massa dagar sedan. Nu skulle jag äntligen tvättad det med underhålls tvätt så att det skulle bli rent och fritt från svamp, mögel och alger. Men vilken tid allting tar!

Det är hela cirkusen. Samtidigt som borstar och spolar trappräcket så ska jag ta hand om; Hunden – ylande /gnällande inne eller skäller när jag släpper ut honom. Barnen - ska ha mat, titta på film, visa att de kan hjula, eller bara stå i dörröppningen (när jag har bett dem att vara inne, eller ute och hålla dörren stängd) och tjattra. Som om det inte var nog så ringer Anna från Beijers och undrar vart de har list nålar, som jag har bett henne köpa.

 Efter (närmast) och före prick-fri och underhållstvätt...

Anna kommer hem och vi ska åka och bada, jag blir ännu merstressad. Saker ska packas. Det har nämligen blivit så att det bara jag som kan hitta allt här hemma. Speciellt om jag står och borstar ett trappräcke, eller är upptagen med något annat.

Hur som helst. Jag blir äntligen klar. Det har tagit en massa tid men resultatet blev riktigt bra. Anna har fixat en picknick med grillad kyckling, bröd och cole slaw. Så på stranden sitter jag och avnjuter vår lunch picknick i samma kläder som jag har borstat trappräcket hela förmiddagen. Det ska bli så skönt att byta om och kasta mig i vattnet. Till min stora frustration upptäcker jag att mina badbyxor inte kom med! De blev bortglömda i allt. Tja, det var bara att bada i shortsen. Vad ska man annars göra?

 Revsands badstrand.
 
Nu när Anna är ute hos hästarna igen så ska jag bara hinna med det andra trappräcket. Då är det bara två balkonger kvar…
 
 

Så vad gör en arbetslös hemma pappa om dagarna?

Kategori: Allmänt

Tja, det beror ju lite på. Nu under sommar går det ingen nöd på mig. Anna är hemma och solen gassar. Just nu är det ett lyxliv att var hemma med sina barn! 

Vaknade senare än vanligt i förrgår och skulle skynda mig iväg och simma. Så efter att ha gått ut med Sixten, fixat disken och utfodrat ungarna stack jag iväg. Även om det inte brukar vara någon direkt trängsel på badhuset i Kristinehamn så kändes det rätt märkligt att var helt själv där.

 

 Sannabadet i Kristinehamn. Inte någon trängsel direkt.
 

Det gick fruktansvärt tungt att simma, var beredd på sluta efter 15 min. Då slog det mig, glömt att äta frukost. Tog det lite lugnare. Fick mig att fundera om jag verkligen ska ställa upp i Ferlindoppet på lördag. Open water 1300 m motströms. Dessutom ingår den i ”open water trophy” så eliten kommer att vara där. Kalla mig mesig men jag vill inte ställa upp i ett elitlopp och komma sist, totalt utklassad.

Var helt utpumpad resten av dagen. Det var länge sedan jag blev så utmattad av att simma. Eftersom jag var helt själv i omklädningsrummet kunde jag trotsa min självmedvetenhet och ta ett foto på mig i badbyxor. Det känns lite knepigt att ”visa upp mig” så här.

 

 Hungrig och mycket matt. Ja det är ett pulsband. Nej jag håller inte in magen. Ja, jag försöker sträcka på mig.
 

Naturligtvis så bestämde vi att åka ut i skogen för att leta efter lite vildhallon. Det var över 25 C i skuggan, vet inte vad Anna och jag tänkte på. Hittade inte mycket hallon eller kantareller men lite blåbär blev det. Det var varmt och svettigt. Ungarna höll på att dö efter 2,5 km så sista 300 m blev lite tjatiga.

”Jag dööör! Jag vill åka hem. Jag måste dricka. Är vi inte framme snart?” Osv, osv. Det är förvånande hur lång några hundra meter blir med övervarma, gnälliga barn som verkligen kan dra benen efter sig. Förutom de sista metrarna var det väldigt trevligt. Vi såg tordyvlar, blåvingar och en för mig ny liten fjäril.

 

 Inte en aning om vad den kan tänkas heta. Greger kanske?
 

Naturligtvis kände vi mygg, knott och rödmyror som alla tyckte att vi skulle bli offer för deras hemska bett!

När vi kom hem stack Anna iväg till hästen. Jag tog hand om ungarna och slötittade efter lite jobb. Inte mycket ute nu under sommaren. När Anna kom hem fixade vi lite käk.

Naturligtvis blev det vaniljglass med blåbär till efterätt.

 

 Blåbär till efter maten.
 

Sedan var det tandborstning och läggdags för tjejerna. Anna och jag tittade lite på TV innan det var dags för mig att lägga mig och porrsurfa Gore Tex jackor. I Storbritannien har de nämligen utförsäljning på förra årets modeller.

Som exempel; Patagonia Super Alpine kostar i Sverige ca 6000, i Storbritannien på rean ca 3000, inklusive frakt. Jag förstår inte att det är så stor skillnad i pris. Högre löner och lägre skatt tror jag inte är hela sanningen. Och ja, den är gjord så att man kan få in sin fina gula KONG klätterhjälm under luvan…

Nästa utmaning?

Kategori: Allmänt

Fick idag tillbaka lite klättergrejer, rep, karbinhakar, broms, klätterhjälm, slingor och selar som har varit utlånade en stund. Blev sugen på att klättra. Tyvärr var allt fuktigt och stank av mögel så de behöver nog tvättas. Något annat som behöver dammas av lite är min inställning.

 Är man inte bara liiite syggare i en KONG klätterhjälm?

OK att vara arbetslös suger och att inte kunna släppa nikotinet är tröttsamt. Men mina problem är inte särskilt stora när jag ransakar mig själv. Dessutom finns det mycket värre saker att vara beroende av. Framförallt tänker jag inte låta det förstöra mitt liv. Slut med självömkan, navelskåderi och patetiskt gnäll. Istället är det dags att hitta nya utmaningar och äventyr.

Nu när jag faktiskt har lärt mig frisim någorlunda behöver jag ett nytt mål. Har flera funderingar men Stockholm marathon väger tungt. Vet dock inte vilka tider som är realistiska för mig att uppnå ännu. Oavsett ambitionsnivå så måste jag börja springa nu, jag är 44, gammal rökare och har varit för passiv i många år. Jag försöker att logga min träning på funbeat om någon är intresserad av att titta eller adda mig. Att träna inför ett maraton ger dessutom en bra grund för mycket annat.

 Mont Blanc

Jag har alltid varit svag för bergsbestigning och Mont Blanc (4810 m) lockar. Kräver lite klättring och alpinism samt att man behöver vänja sig vid höjden för att slippa höjdsjuka. Andra toppar som Kilimanjaro (5892 m) eller Elbrus (5642 m) är mindre tekniska, ”bara att knata upp”, men tar längre tid att bestiga. Drygt en vecka jämfört med 4-5 dagar för Mont Blanc. Världens 6:e högsta topp, Cho Oyu (8201 m), ska också vara ”enkelt” att bestiga. Men det tar å andra sidan bortåt 40 dagar. Jag bara antar att inga av de 14 topparna över 8000m är enkla. Om man bestiger Cho Oyu blir man ”godkänd” för expeditioner av Mount Everest.

Det blir en även en fråga om budget. Kebnekaise klarar man nog under 5kKr, Mont Blanc 10-15kKr och Kilimanjaro 20-30 kKr. Medans ”full-service” av Cho Oyu kostar dryga hundratusen. Resan dit och utrustning tror jag inte är inkluderade utan det är sherpor, jakar, proviant, mm, som ingår.

Så om någon känner för en utmaning; Stockholm marathon, Kebnekaise med kamvandring mellan syd och nordtopp, Mont Blanc, eller har en utmaning på lager så är det bara att höra av sig.

40-års kris eller vaddå?

Kategori: Allmänt

Jag lever ett lite tråkigt liv och inrutat liv, som de flesta andra. Det är fantastiskt med mina barn och min underbara fru. Men det är mycket långt mellan adrenalinstinna upplevelser eller fysiska utmaningar. Ibland känns vardagen lite klaustrofobisk. Då dyker idéer om olika utmaningar och äventyr upp.
Något spännande, äventyrligt, utmanande. Något fysiskt, så att jag måste träna och hålla igång. Något att se fram emot och planera inför. För att liksom slå två flugor i en smäll hade det varit perfekt att göra det med någon av mina vänner som jag sällan ser.
Men när jag pratar med folk om Vansbrosimning, Mont Blanc bestigning eller Stockholm marathon uppfattas jag som totalt galen. Ingen förstår varför man skulle vilja göra något liknande. Dessutom får jag kommentarer som;
”Har du 40-års kris eller vaddå?”
”Nej! Det där är ingenting för mig.”
När jag sedan frågar om ”Varför inte?” får jag följande svar.
”För mig är det mycket mer intressant att _____(fyll i valfri passiv aktivitet)_______.”
”På min lediga till vill jag vara hemma.”
”Usch, det är ju jobbigt/kallt.”
Så 40-års kris eller vaddå med en nypa tristess - absolut. ”Bäst-före-datumet” närmar sig. Håller man inte igång är förfall ett faktum. Och visst kanske det är lite åt det extrema hållet, det är precis det som är tanken.
Själv ser jag inte hur en adrenalinstinn utmaning på något sätt utesluter att lära sig spela ett instrument eller utrota kirskål. Tvärtom känns det extra gôtt att slötitta på TV efter att ha tränat. Husrenoveringen och trädgårdsarbetet är inte lika betungande när man har något att se fram emot. Dessutom uppskattar jag fru och barn ännu mer när jag har fått längta efter dem i några dagar.
Men, ingen verkar vilja uppleva något annorlunda lite farligt och utmanande eller. Är alla jag känner bekvämlighetsslavar och trygghetsnarkomaner? Är det bara jag drömmer om att lämna datorn, soffan och vardagsbestyren för några dagar? För jag vill ha villa-volvo-vovve-livet, fast med en liten vitamininjektion då och då. Och vad gör alla andra för att dämpa sin 40-års kris?
Men jag fick lite insikt nyligen. Min fru och jag satt med en vän vid köksbordet och diskuterade om månlandningen ”verkligen” har ägt rum. Då Anna säger;
”Vem skulle vilja åka till månen?”
Varpå jag utbrister;
”Vem vill INTE. Alla skulle vilja åka till månen!”
Men när jag tittar på dem så inser jag att så är det inte. Det jag trodde var naturligt och självklart, att tex vilja åka till månen, är inte det. Det är jag som är udda och i minoritet. För ingen annan jag känner drömmer om att gå upp klockan 2 på morgonen och bege sig ut i -15 C för toppbestigningen innan snön börjar smälta och gör berget mer förrädiskt.
Hur i helvette lyckades alla andra finna vägen till vardagsnirvana genom trädgårdsarbete och husrenovering? Är jag ensam om att vilja göra något lite extra?
Däremot vägrar jag tro att ingen annan delar min önskan om att uppleva saker i första ledet. Istället för genom TV-soffan, datorn eller böckernas värld. Längtan efter att känna, se och uppleva äventyr på riktigt, IRL- liksom.
Men mina idéer om äventyr finns med mig i vardagen. Så när jag tittar efter en ny jacka tittar jag på nätet om vilka som har fått bäst betyg i olika klättertester. Som Gore-Tex jackorna Arc’teryx Alpha eller Patagonia Super Pluma, naturligtvis konstruerade så att huvan rymmer klätterhjälmen på expeditionen. Kalas den fixar expeditionen och grejar cykelhjälmen när jag cyklar med barnen till skola och dagis. Tänker ingen annan som mig?