Trappräcket..
Kategori: Huset
För någon dag sedan stack frun ut till hästen på morgonen och jag skulle ”bara” tvätta av trappräcket. Hade behandlat med ”prick-fri” för att få bort äcklet som satt där.
Normalt på Beijer i stan så kan ingen någonting. De har den typiska lätta otrevligheten och nonchalansen som kännetecknar nästan all personal i affärerna häromkring. Just Beijer är osedvanligt bra på att vara otrevliga. Dessutom kan ingen något. Jag vet inte hur många gånger jag har köat till informationen. När man efter 10-15 min äntligen får prata med någon som inte är en form av PRAO-elev eller så tittar de på mig med en glansartad blick och utstöter;
”Nääee, de â inge vi har.”
Om man sedan är så påstridig så att man undrar om vart man kan få tag på det, eller om det går att beställa svarar de:
”Du, de kanske finns att bestâlla på näté.”
Och med det menar de att man ska gå hem och beställa det själv. Så vi brukar säga;
” Fråga någon som vet, fråga inte Beijer.”
För en gångs skull fanns det någon som visste något på Beijer. Blev helt konfys! Det var en kille från JAPE, som visste, och berättade hur man skulle använda deras produkter! Inte något man är van vid här i stan. Detta märktes tydligt av folksamlingen som växte kring honom.
Men han var ingen försäljare, utan skulle bara fylla på deras produkter. Efter en stund fick han en flackande, stressartad blick när fler samlades och fler frågade hur man fick bort prickar från fasader och mossa från tak. Hur man skulle göra med deras målartvätt. Det blev en riktig kö och snart kom även frågor om vart ditt o datt finns. Stackars sate.
Så jag köpte prick-fri och underhållstvätt och penslade på I prick-fri på trappräcket för en massa dagar sedan. Nu skulle jag äntligen tvättad det med underhålls tvätt så att det skulle bli rent och fritt från svamp, mögel och alger. Men vilken tid allting tar!
Det är hela cirkusen. Samtidigt som borstar och spolar trappräcket så ska jag ta hand om; Hunden – ylande /gnällande inne eller skäller när jag släpper ut honom. Barnen - ska ha mat, titta på film, visa att de kan hjula, eller bara stå i dörröppningen (när jag har bett dem att vara inne, eller ute och hålla dörren stängd) och tjattra. Som om det inte var nog så ringer Anna från Beijers och undrar vart de har list nålar, som jag har bett henne köpa.
Anna kommer hem och vi ska åka och bada, jag blir ännu merstressad. Saker ska packas. Det har nämligen blivit så att det bara jag som kan hitta allt här hemma. Speciellt om jag står och borstar ett trappräcke, eller är upptagen med något annat.
Hur som helst. Jag blir äntligen klar. Det har tagit en massa tid men resultatet blev riktigt bra. Anna har fixat en picknick med grillad kyckling, bröd och cole slaw. Så på stranden sitter jag och avnjuter vår lunch picknick i samma kläder som jag har borstat trappräcket hela förmiddagen. Det ska bli så skönt att byta om och kasta mig i vattnet. Till min stora frustration upptäcker jag att mina badbyxor inte kom med! De blev bortglömda i allt. Tja, det var bara att bada i shortsen. Vad ska man annars göra?
