Tandfén.
Kategori: Allmänt
Embla börjar bli stor. Snart kommer brytningen där man slutar leva i en magisk värld med Tomten och Påskharen. Jag är ju Påskharen (äggjakt och godisägg) Tomten (kommer varje år och lämnar presenter personligen iförd tomtemask) och Tandfén (lägger en 20:a under glaset med tanden i).
Personligen tycker jag att det är jobbigt att ljuga för mina barn. Samtidigt är det roligt att få skapa en värld med magi och fantasifulla figurer. Den är oskuldsfull och så otroligt skör. Det är just deras tillit som man utnyttjar och missbrukar.
Jag känner ofta att gör mina barn en björntjänst som målar upp världen i ett rosa skimmer. Jag borde visa dem hur den ser ut på riktigt för att förbereda dem. Deras oskyldiga tillitsfulla värld måste dessutom krossas så småningom.
Värst tycker jag att det är med Tomten. Denna mytomspunna legend som far världen över och dränker världen i presenter. Som en go o glad trevlighets fascist med Nissar som slavarbetare.
Påskharen är lite bättre. En skum fillur som smyger in i huset och stjäl alla äggen som vi har suttit och målat. Tar ut dem i trädgården och gömmer dem. Dessutom la han till ett par färgglada ägg. Björk och Embla önskar sig, ”beställer”, påskägg i olika färger med godis i. Vad han gör resten av året är det ingen som vet.
Min personliga favorit är Tandfen. Suspekt äldre dam med en obotlig fetisch för mjöltänder. Tandfén är just nu en frekvent gäst i vårt hus. Embla tappar tänder till höger och vänster i en rasande fart.
Eftersom det är jag som ”känner” hela gänget av dessa mytomspunna väsen så är det även jag som får svara på alla frågor. Embla blir äldre och frågorna för Tandfén blir jobbigare. Och det blir så många frågor:
” Hur lärde du känna Tandfén? Hur ser hon ut? Hur kommer hon in i huset? Hur vet hon att man har tappat en tand.” Osv, osv… Ungefär samma frågor som Tomten och Påskharen. Inga problem.
På kvällen när Embla hade fått sin första peng för sin första tand blev hon ledsen för den där häxan hade tagit hennes tand. HENNES mjölktand, som HON tappade. Jag försökte trösta och säga att hon får tillbaka den när hon blir vuxen. Att Tandfén liksom bara ”lånar den”, och håller den i tryggt förvar.
Då tittar Embla på mig och frågar:
”Vad gör hon med alla tänder, egentligen? Det måste bli massor av tänder.”
Svarade bara att ingen som vet vad hon gör med tänderna. Emblas respons var:
”Hon kanske bygger en bro av dem.”
Sen vrider hon sina oskyldiga barnögon fulla med tårar och tittar mig rakt i ögonen och frågar med bestämd röst:
”Vad heter hon?!”
Det blir blankt i mitt huvud. Ja, vad fan ska Tandfén heta? Måste vara något gammeldags, något som även finns på engelska. Jag tappade mina tänder i USA och lärde således att känna Tandfén där.
Efter en lång stund lyckas jag kläcka ur mig ”Gertrud”.
”Pappa du får se till att Gertrud lämnar tillbaka min tand sen”, säger hon.
Så nu vet all det Tandfén heter Gertrud…
