Sportlov...
Kategori: Allmänt
Vi har nu sportlov i Värmland och jag har ungarna hemma hela veckan. Fråga mig inte hur jag resonerade när jag tog det beslutet. Istället för att de socialiserar sig på dagis och fritids tog jag beslutet att vi ska vara hemma och möga! Umgås med ungarna 24 timmar om dygnet i ca 10 dygn! Hur fan resonerade jag egentligen? Det har gått ett par timmar på dag tisdagen och jag bara trött och irriterad.
I ärlighetens namn så handlar det inte bara om ungarna. Jag försöker sluta röka och min ”metadonbehandling” (nicorette tuggummi) funkar sisådär. Jag har väl fel tuggteknik, för svag dos, eller ngt. Funderar på att det kanske vore bättre att skjuta upp rökstopp till nästa vecka…
Men såhär har alltid mitt liv varit, BALANSLÖST! På något sätt glider jag mellan ytterligheternas extrema positioner. Som exempel hur mycket tid jag spenderar med mina barn.
Ena ytterligheten –
För ett år sedan veckopendlade jag till Stockholm. Såg inte barnen mer än på helgerna. Björk var rädd för mig när jag kom hem (om hon var vaken på fredagskvällen). Hon var väldigt tveksam till vad jag var för en filur och var inte så gärna nära mig.
Andra ytterligheten –
Nu spenderar Björk och jag nästan hela dygnen tillsammans. Eftersom alltid kommer smygandes om natten och kryper ner bredvid mig i sängen så vi umgås faktiskt HELA tiden! Förutom en timme eller två om dygnet då hon lyckas sova själv i sin säng, eller de 15 timmarna i veckan hon får på dagis. Nu är hon inte på dagis så nu är vi tillsammans 24/7!
Jobba hur mycket som helst – arbetslös.
För mycket eller för lite skämmer allt! Men hur fan ska man göra för att få jämvikt på sitt liv?
